Jan Rikard Wolff, född 8 april 1958 i Farsta, Stockholm, är en svensk skådespelare och sångare. Rikard Wolff fick sitt stora genombrott 1992 med filmen Anglagård. Uppföljaren Anglagård - andra sommaren (1994) blev inte lika framgångsrik som första filmen. Den tredje filmen Anglagård - tredje gången gillt kom 2010. Wolff växte upp i Gubbängen i Farsta och i Karlstad. Han har bland annat studerat vid stiftelsen Skara skolscen. I juni 2011 erhöll Rikard Wolff medaljen Litteris et Artibus för framstående konstnärliga insatser som skådespelare ur konung Carl XVI Gustafs hand. (wikipedia)

- - -

Rikard Wolff växte först upp i Gubbängen i Stockholms södra förorter och från tioårsåldern i Karlstad. Enligt honom själv var barndomen ganska bökig men var tidigt på det klara med att han skulle bli skådespelare. Han spelade teater i fritidsgårdens regi och gick kurser hos ABF. Efter gymnasiet började han 1978 vid Skara Skolscen och efter denna anslöt han sig till den fria gruppen Vågspel i Södertälje. 1980 kom han till Hilda Hellwigs Teater Aurora vilket blev en kämpig men lärorik period. Där gjorde han också scendebut 1981 i Repsagan och följande år uppträdde han med sångframträdande i Såna människor. Sånger av Jacques Brel, en artist som han återkommit till vid ett flertal tillfällen.

Han sökte in vid Scenskolan i Stockholm efter ett par år men misslyckades att komma in och fortsatte med musikstudier. Så småningom blev han emellertid utbildad 1984-1987 vid Scenskolan i Malmö 1984 och under praktiktiden kom han i kontakt med Unga Klara i Stockholm och framträdde där i Affären Danton (1986). Samma år medverkade han genom gruppen Sentimental Bullshit i samarbete med Teater Galeasen i den uppmärksammade Jean Genet-pjäsen Svart Skyddsängel (tv-version 1988). Ungefär vid samma tid gjorde han biofilmdebut i Livsfarlig film (1988).

I början av 1990-talet fick han rollen som poeten Paul Andersson i tv-filmen Apelsinmannen  (1990) efter Birgitta Stenbergs självbiografiska berättelse som innebar att han blev mer känd för en större publik och detta ledde vidare till rollen i Anglagård (1992) som blev det verkliga genombrottet på film och han har fortsatt samarbetet med Colin Nutley i en rad filmer som Sista dansen (1993), Anglagård 2 - andra sommaren (1994) och Gossip (2000). Därefter har han uppträtt på vitt skilda scener, som Salieri i Riksteaterns Amadeus, Merlin, djävulens son (1995) på Stockholms stadsteater, på Vasateatern i Jag älskar dig Markatta  (1997), som Oscar Wilde på Dramaten 1998 och Hippodromteatern i Malmö i Kaspar Hauser (2001).

En viktig del av hans sceniska verksamhet har varit turneer med visprogram såsom En gigolo (1994, även i tv samma år), Pojken i månen (1995-97) och har spelat in flera uppmärksammade grammfonskivor. På Dramatens scen Elverket framförde han 2000 en recital med sånger av en av hans stora förebilder, den franska sångerskan Barbara (eg. Monique Serf). Tidigare har han framträtt med hennes sånger i Barbaras långa nätter på Kulturhuset 1987, Recital - personligt meddelande på Teater Galeasen 1989 och Recital på Dramaten 1991. 1995 var han även medlem av regeringens jämställdhetsdelegation.

Flera av hans rolltolkningar har kretsat kring sorg och utanförskap med svarta demoniska övertoner såsom i Apelsinmannen, Anglagård-filmerna eller i rollen som Salieri. Något mer komediaktigt blev detta som trollkarlen Merlin i barnserien för tv Riddarna runt fyrkantiga bordet (1993).

En del av inspirationen för sitt arbete har han hämtat från sång- och viskonsten, med bl.a. Maria Callas som en förebild, för att därigenom kunna påverka sin publik genom att skapa starka bilder. Därav också det stora intresset för den sorgfyllda franska chansonen som den gjordes av artister som Edith Piaf, Barbara och Jacques Brel, som han gjort högst personliga tolkningar av. Han var föremål för dokumentärfilmen Rikard Wolff (TV4 2003).
(Svensk Filmdatabas)

- - -

Rikard Wolff - Pojken på månen 1995	
(Solna EMI)

 1. Pojken på månen 
 2. Tystnaden  
 3. Bind en duk  
 4. Paris 
 5. Inuti dig 
 6. Det vackraste mötet 
 7. Röda dina läppar 
 8. Oslo 
 9. I den vita staden  
10. Svart 
11. Stazione Termini 
12. Allt du kan önska


Christer Jansson, trummor
Christian Bergqvist, violin
Dag Alin, violin
Tony Bauer, viola
Mikael Sjögren, viola
Pelle Halvarsson, cello
Christina Wirdegren-Alin, cello
Gunnar Norden, gitarr, bas, dragspel
Göran Martling, piano, dragspel
Backa Hans Eriksson, bas
Johan Löfcrantz, trummor
Anders Paulsson, sopransaxofon
Bebe Risenfors, piano, marimba, vibrafon

Marie Fredriksson, sång (9)
Marianne Flynner, sång (5, 7, 10)
Eva Dahlgren, sång (3, 11)